Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåväl, min stackars Anna Paulovna, jag
vil’1 ingenting veta, behöver imte er bikt. På
grund av vad jag tror mig förstå, ger jag er ett
råd — och det måste ni följa. Karl
Alexandro-vitsch skall lämna staden, jag har sett nog i dag
för att -inse, att ifall han inte reser ihort, våir
lilla älskliga Vera skall ibliva lika olycklig, fastän
inte lika brottslig isom mi, min stackars vän. Hon
måste skonas.
— Ack, <ni har rätt, ni har kanske rätt, men
vem skall förmå Karl Alexandrovitsch till detta
steg?
— Låt det ibliva min ensak. Ni bör nu syssla
endast med er själv. Var isträng, var rättvis,
medgiv att ni insett det orätta i ert beteende.
Erkänn det onda ni gjort. Tag ödmjukt emot
det straff ni ådragit er, och var viss om att dess
stönsta bitterhet ligger däri, att en annan
måhända får lida för er skull. Detta är numera
det enda vi kunna göra. Vänd er till den, ¡som
kan hjälpa odh stödja er. Ni vet nog själv, vem
det är. Gör er inte bättre än ni är, övervinn er
själv, och «ni slipper vad som för en ‘kvinna i er
ställning är mera än själva felet — skandalen.
Betänk, att för er dotters skull måiste allt
uppoffras, allt göras som kan igöras, hon bör befrias
från varje fläkt av oro, plåga och sorg.
Världsklok och varmhjärtad, lika fri från
salvelsefullt tal som från hot om straff, tog den
gamla hovdamen Anna Paulovna från den rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
