Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garen Jan Nerudas djärva parallell: „människan
föddes att älska och slåss, Herren själv ställde
jorden mellan Venus och Mars”.
Plötsligen stannade tåget vid Fratesci, mitt på
banvallen, långt ifrån stationshuset. Banan var
stängd, omöjligt att komma längre. Karl
Alexander och dragonofficerarna stego ut, inseende
att här intet annat var att göra än att till fots
eller ridande tåga ned till Simnitza. En häst
måste han således förskaffa sig, och nu passade
han på att med en dragonofficers hjälp
till-handla sig en häst av en jude, och en halv timme
därefter var han på väg.
Det gällde för honom att följa banvallen, men
detta var lättare sagt än gjort. Massor av
fordon, väldiga trossvagnar, artilleripjeser från de
stora järnmastodonterna till de små
krigskano-nerna och ammunitionsvagnar fyllde, så långt
ögat såg, banvallen och den sönderkörda,
dammiga vägen. Mitt ibland alla dessa fordon
syntes en väldig hjord av slaktboskap, som av sina
skrikande rumänska herdar fördes ned till
krigsskådeplatsen. En av artillerimastodonterna hade
råkat i olag och stod där störande, hindrande,
stängande vägen.
Luften var fylld av glödande solsken och
damm, och ur de av solljuset violettfärgade
dammolnen uppsteg ett dovt rytande, ett rasande
oljud av kreaturens ängsliga bölande, av
herdarnas rop och skrik, av råa svordomar på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
