Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denne var skyldig honom tre rubel. Där gick
den vackre rumänske majoren Murgesco, tänk,
om han skulle gå dit och hälsa på honom och
tala om för honom, att han beställt apparaten
från Wien. Han gjorde det inte. Utom det
att »han kände sig generad över hela saken, fanns
där ännu ett skäl. Han hade själv tjänat vid ett
elitregemente, han visste hur han behandlat
simpla infanterister. Antag, att de icke skulle
besvara hans hälsning, eller — det kunde man
knappast antaga — besvara hälsningen — men
fortsätta sitt samtal utan att bry sig om honom?
Nej, de fingo vara för sig — en dag skulle han
.. . och han gick rak, stolt och elegant med snabba
steg bort för att icke bli sedd av dessa
„aristokrater”, som de kallades i armén, i denna
brokiga vulgära ram av simpla nyfikna. Han visste
nog, att dessa oåtkomliga och förnäma, som nu
stodo här i maktens och härlighetens omedelbara
närhet, när de möttes på en mindre exponerad
plats, voro de älskvärdaste och bästa människor
i världen. Här ställde sig endast fåfängan
emellan.
Julisolen brände het. Karl Alexander gick
därför upp mot en kulle en kilometer längre
nedåt floden, där en grupp av stora almar och
kastanjer lovade honom stillhet, skydd och svalka.
När han kommit till kullens topp, fann han där
vid foten av en kastanje en gammal major, som
satt på en bänk med en bok i handen. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
