Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusen man stodo färdiga att draga ut i en strid
på liv och död, att endast tio dagar senare
•hundra — ja tusental« tappra hjärtan slutat att slå,
funnit sin grav där borta på den gröna slätten,
där hirs- och vetefälten nu vajade för vinden och
lyste gröna som smaragd.
Karl Alexander satt på bänken och tänkte på
trädgården i den lilla staden vid Volga, på den
vackra Anna Paulovna och den förtjusande lilla
Vera. Minnena från det som varit förde honom
över till drömmar om det, som skulle komma; han
började att fantisera om sin framtid. Han skulle
visa prov på energi, sinnesnärvaro och den mest
glänsande tapperhet, han skulle vara den förste
på fiendens skansar, få Georgskorset och bli
befordrad till major. Många av kamraterna skulle
falla, och många vakanser skulle säkert uppstå;
utan tvivel skulle han, innan kriget var slut,
avancera till överste — och då, sade han sig
själv, då tar jag henne, Vera, tar henne helt
enkelt, söker mig över till gardet, finska gardet,
för av dessa herrar vill jag inte låta kujonera
mig vidare.
Bom, bom, bom ljöd det nu från Sistovas och
Abdul Kerims skansar på Donaustranden.
Kanonerna hade åter börjat att spela upp sin grova
bas, gevärselden smattrade. Svärmar av
kraxande kråkor och skriande kajor höjde sig mot
skyn, och med ängsligt skri flydde fiskmåsen
längs flodens spegel. Karl Alexander for upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
