Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som tillfälligtvis kunnat fås ihop till skydd
mot höstregnet. Den gamle satt på en tom
packlåda. Framför honom sutto på marken några
soldater, hans trosbröder, alla hörande till de
„prästlöse”. Han lade ut för dem sina läror på
ett patriarkaliskt och trohjärtat sätt, nickade
vänligt åt Kari Alexander och gav honom ett tecken
att sitta ned, allt medan han fortsatte: — „Herren
uppehåller mig. Jag fruktar icke för de många
tusende, som lägra sig emot mig, ty du, Gud, har
slagit mina fiender på kinden, du har krossat de
ogudaktiges tänder. Hos honom är hjälpen, över
ditt folk komme din välsignelse, Sela.” Odi nu,
mina vänner, gå envar till vila, -mig anar, att
Herren i morgon tager våra själar till sitt paradis.
Soldaterna kysste överstelöjtnantens hand och
gingo tigande ut envar till sig, med en min av
trygghet och undergivenhet, som här i det blodiga
Plevna tycktes Karl Alexander gripande.
— Min unge vän, fortsatte överstelöjtnanten,
jag har egentligen inga order att giva er. Vi äro
här och turken däruppe på Grivitzas höjder; i
morgon ska vi vara där uppe och turken
neder-slagen. Bered er kropp med vila och er själ med
bön för den svåraste stunden i ert liv. Ni är utan
tält, nåväl, nöjer ni er med att ligga här över
natten, står det er fritt. Timofei, ropade
överstelöjtnanten, gör te och en bädd i ordning åt
majoren. Om en halv timme bör allt vara klart till
vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
