Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mast, så kommer Kriidener, det är vi; bakom oss
Zotoff med fjärde kåren, så Imeritimski, ytterst
till vänster han, ni vet, som jag inte vill nämna
— alla visste, att -han menade Skobeleff, som han
avskydde, emedan denne, som överstelöjtnanten
sade, icke nog högt aktade det ryska blodet. —
För övrigt, ni hör, man har börjat.
Nedanför sluttningen isyntes i dimman trupper,
som tågade framåt mot Grivitza, de kommo ur
mörker, syntes som skuggor och försvunno i
dunkel. Emellanåt tystnade kanonerna plötsligen. I
den stora •stillheten hördes då här och där ett
kommandorop, enstaka gevärsskott odh signaler,
så tog dånet åter till och besvarades av turkarna
med ett nästan taktfast skjutande. En adjutant
sprängde förbi.
— Men, överste, ni bör vara framme vid
chaus-sén om en halv timme. Och adjutanten försvann
i dimman. Det var Dodo Davidovitsch, han var
mycket blek; Karl Alexander såg på honom med
en varm blick, det var ju ’hans enda vän i världen.
— Se så, i Guds namn, mina barn, och
överstelöjtnanten drog sin värja. Karl Alexander ryste;
nu gäller det, sade han för sig själv. Om det var
den fysiska naturens tribut till nerverna eller en
frossbrytning -till följd av den fuktiga, kyliga
luften, är svårt att säga. Han såg, hur många
bland soldaterna korsade sig och med
rörelse-blickade upp mot himlen. Det var en
ögonblicklig, men ur hjärtats innersta djup uppsänd bön..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
