Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skylar på en nyskuren åker lågo de döda och svårt
sårade här i högar. De som kunde försökte att
liksom Karl Alexander krypa bort från denna
plats, som stank av krutrök och blod och lik från
gårdagens strider. Ohygglig och .smärtofull var
vägen; det gällde ått krypa mellan liken på den
kalla, av blod slippriga marken. Törsten började
att plåga honom, han stönade högt av smärta. Då
vände sig plötsligen ur en sammangyttrad hög av
lik ett ungt, blekt ansikte emot honom. Med sina
brustna ögon blickade den döende hjälplöst mot
honom. — Vatten, viskade han. Tårarna stego
Karl Alexander i ögonen.
— Kära vän, sade han, var skall jag taga
vatten ifrån? Och han greps av ett oändligt, ett
gränslöst medlidande med sig själv, med honom,
som låg där, med alla dessa, som fallit här i sin
mandoms bästa år.
— Herre Gud och himmelske fader, viskade
han, det var de första ord han uttalat på svenska
sedan många år; de kommo som minnen från
flydda år, från tider länge se’n förgångna. Odh
Herren hjälpte honom. Naturen var barmhärtig,
han sjönk medvetslös ned vid sidan av det unga,
bleka ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
