Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narkos, de ohyggligt lemlästade «täcktes med tunna
lakan, baracken vädrades omsorgsfullt. Kort
därpå trädde kejsaren in.
Kejsaren-martyren — så kunde man kalla
honom på krigsskådeplatsen — den noblaste, den
mest humane man i hela det vida Ryssland, hade
tvungits till detta krig. Han, ,som älskade freden,
hade av det storpolitiska spelet, ja, av ren
humanitet drivits till det, som nu skedde inför hans ögon.
Vem räknade de tunga «tankar, som gingo genom
hans själ, där han ensam timme efter timme satt
under ekarna i skogsdungen uppe på Rachovajas
höjder och såg sina soldater falla i tusental vid
foten av det obetvingliga Grivitza.
— Det som måste ske, det sker, skall han ha
sagt med skälvande stämma, då »budskapet om så
många tappras död bars fram till honom. Han
hade som en man burit nederlagen vid Plevna,
och som en man tog han de fruktansvärda
konsekvenserna av sina handlingar. Han gick alla
dagar in till de sårade och spred den smula tröst
och ljus han kunde i deras liv. Han gjorde det
med martyrens lugn. Han gick åtföljd av
Pira-goff och Bergmann — som sedan blev kejsar
Fredrik III:s läkare — från bädd till bädd; han
satt hos de sjuka i långa stunder, talade till dem,
tröstade dem och delade ut belöningar.
— Karl Alexandrovitsch Segerberg, viskade
en barmhärtighetssyster, vakna, öppna edra ögon,
kejsaren är här, kejsaren vill tala vid er. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
