Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sune Haraldson, en energisk och förslagen
man från Visby, hade i sexton år varje vår valts
till gutarnas ålderman. Han hade lärt sig
slavernas språk och funnit på den illfundigheten att
om hösten icke återvända till Visby utan stanna i
Aldogaborg, vilket mycket harmade dem bland
Novgorods borgare, som idkade samma slags
handel som han. Han fortfor att genom
mellanhänder driva sina affärer på Novgorod från
Aldogaborg, allt medan han därstädes slog under
sig jord och utmarker till den karelske
bondehövdingen Hankas förtret, ty sedan urminnes tider
hade all mark på båda sidor om Volchoffs
mynning ansetts tillhöra karelarna av den släkt, som
bar namnet Merikoski och till vilken Hanka
hörde. Bittra tvister och stridigheter utkämpades
mellan de båda representanterna för dessa tvenne
raser, och Hanka drog vanligen det kortaste
strået, utom då det gällde det stora fisket i
Forschen. Här vågade icke Sune Haraldson fara
fram med sin vanliga hänsynslöshet. Forschen
med sitt otroligt givande lax- och sikfiske var de
olika stammarnas och folkens gemensamma
egendom. Alla måste ha rätt till den, ty den som
utestängdes vore helt enkelt dömd till svältdöden
eller till att flytta bort till andra nejder.
Sune Haraldson hade varit gift med en älsklig
gutisk kvinna, som följt honom till Gardarike,
till Novgorod. Hon hade fött honom en son
Stenkil och en dotter Disa, känd i hela Novgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
