Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om man späder ut honungsvattnet med det
starka vattnet från Cordova, som fås hos tyska
krämaren vid flodgatan, behöver man ingen eld i
rummet. Man blir själv varm och ångar som ett
imbad. Det skulle ni försöka.
Skrivaren stack penningarna på sig, värmde
upp sitt bläck vid brasan och skrev utan att säga
något vidare ett par ord på en bit vitt mjukt
skinn. Det gällde en befallning åt tenngjutaren
Trifon och lagläsaren Boris att vara närvarande,
då åldermannen för gutarna bröte Visby stads
sigill på kyrkodörren i Gutagården. Så torkade
han skriften omsorgsfullt vid brasan och gav den
åt Sune Haraldson.
— Åldermannen vet, sade han, då den andre
redan stod vid dörren, att utan Herr
Stor-Novgorods sigill duger det som jag skrivit icke till
något.
Sune gned skinnbiten betänksamt med handen,
såg en stund ned på marken och sade:
— Jag vet det.
Därpå gick han lugnt ut och tog vägen över
den rymliga träbron, som, till hela sin längd
omgiven av fiskhandlare, ledde över Volchoff till
Kremlj.
Kremljs nio torn och krenelerade murar lyste
bländvita i vårsolens sken. Murarna sågo mera
fruktansvärda ut än de i verkligheten voro, ty
byggda av spiror som de voro och beklädda med
flätverk av pilkvistar, hade de endast lerslagits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
