Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rock utan ärmar, vilken kring halsen var försedd
med en gyllne bård, från vilken Nogorods vapen
hängde ned på hans bröst. På huvudet bar han
en purpurfärgad toppmössa med bräm av gråverk
och en ekorrsvans, hängande på vänstra sidan
ända ned till axeln. På bordet stodo två dyrbara
skålar av drivet silver, invändigt förgyllda. De
skulle lämnas som gåvor åt sändebuden.
Possadniken var vid mera än dåligt lynne, han
var vred. Som en retad ulv i bur gick han av
och an i det trånga, skumma rummet. I den tro
att det var en tjänare som kommit in, utbrast han:
— Ha de slutat där näre? Vid Jago Baba,
varulven som på sin hönsfot går i skogarna, jag vill
icke vänta på dem längre. Och vad vilja de
sedan? Jo, att Novgorod skall välja sig en
skyddsherre bland deras fattiga furstar och betala dem
ett årligt underhåll. Men varför svarar du ej?
avbröt han sig otåligt.
— Guds fred, Herr Stor-Novgorod. De träta
fortfarande där nere, och din stallare tror att det
kan räcka halva dagen än, sade Sune Haraldson,
vördnadsfullt hälsande, där han stod i
halvmörkret längst inne i rummet.
— Vad nu då! Har Öresundsflottan kommit
redan, eftersom gutarnas ålderman är i staden?
— Nej, men ängarna äro gröna, luften full av
lärkor och det stora fisken har begynt i
Forschen. I mitt patent står, att jag får vistas från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
