Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hördes där emellertid enstaka rop: „Vi taga
fursten i Susdal och Wladimir!” „Vi taga
ingendera!” „Vem kan strida mot Gud och
Stor-Novgorod!” Alla lidelser voro väckta, och under
buller och vapenbrak, som aldrig ville taga en ända,
böljade mängden av och an på torget, tills
possadniken åter med ljudliga fanfarer äskade
stillhet. Man såg, att han livligt viskade med
ärkebiskopen, man såg, att bojarernas trumpna
ansikten ljusnade, man fann, att något hade hänt, och
väntans tystnad gjorde sig allt större och större
utrymme bland den lidelsefullt upprörda
mängden.
Åter reste sig possadniken:
— Novgorods frie borgare! Vår allra
heligaste fader, Novgorods ärkebiskop Prokopius
har, då hans röst icke höres över mängden, bett
mig framföra ett förslag, som åter skall förena
Novgorods borgare, föra friden in i vår stad, åter
göra oss starka i vår enighet. Väljen, säger vår
allra heligaste fader, tvenne furstar, en från Kiew
och en från Wladimir och Susdal.
Som en blixt gick det upp för de genom
självförvaltning och frihet politiskt välskolade
borgarna, huru fördelaktigt detta listiga förslag
vore. Ett enda, tusenstämmigt skri av jubel,
„leve ärkebiskopen”, „leve possadniken”, „vi
taga två furstar”, „Stor-Novgorod har råd att
hålla sig med tvenne furstar”, ljöd över staden.
Man skrattade, man grät ooh omfamnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
