Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godvilligt, må de taga kvinnor, boskap och fiskedon
med. Varom ej, bringar du allt detta hit.
Engång skall jag dock få ro för dessa fattiga, svarta
tavaster.
Gamle Hanka såg betänksam ut.
— Hm; bröllop eller begravning. Du tänker
klart, Elka. Men är det också rätt?
— Rätt? och Elka vägde ordet som om hon
vägt ett stycke silver på en vågskål. Rätt? Är
det rätt av dem att taga tull, är det rätt av dem
att glömma att de bo på vårt område? För
övrigt är jag tvungen därtill, ty här stunda svåra
tider. Kvälls folk, varägerna, ha satt sig allt
mera fast vid Volchoffs mynning. Slaverna sända
allt oftare sina skattkrävare till oss. Dem kan
man ännu förnöja; men fisket vid Volchoff, det
kunna vi ej undvara. En dag skall — om
Merikoskifolket icke vill gå under — kampen stå om
det stora fisket i Volchoffs forsar. Och när den
dagen går upp över vår släkt, då vill jag ej ha
detta opålitliga tavastländska följe i ryggen på
dem av vårt folk, som gå till den stora striden.
— Då gäller det mig, sade Hanka dystert.
Jag är dem närmast.
— Ja, dig. Men mer än så, då gäller det oss
alla.
Och i tunga tankar sutto syskonen och sågo,
huru röken i blå spiraler sökte sig upp mot det
svartnade taket. Gamle Hanka mindes vad som
från fordomtider berättats om vikingarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
