Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdighet och skilde henne från tillfälliga
bihustrur. Nu väckte det, som alltid, de unga
kvinnornas hänryckta beundran. Man kunde icke
nog prisa dess skönhet och den kvinnas lycka,
som finge spänna denna härliga prydnad kring
sin hals. Vidare en duk av sindal och en av
bliant, ett par mårdskinnsvantar med knappar av
silver i bysantinsk emalj, och ett stycke rå
bärnsten — den gav lycka i barnsäng, — förvarad i
en urholkad hästhov, beslagen med lock och
prydnader av koppar. ’
Så kom köpeskillingen fram, som skulle bjudas
tavasternas hövding. Han skulle få tio små
kufiska silverbägare och en sköld av varägiskt
arbete, av gamle Upo Merikoski för många år
sedan tagen i envig vid en holmgång på Walamo.
T dess rand funnos sju varägiska runor, som när
skölden bars i strid, sades glöda som rubiner.
Slocknade en av dem under kampen, föll bäraren,
tändes en ny runa upp på bucklans bård, betydde
det seger. Men skulle tavastlänningen det oaktat
fordra mer för flickan, då skulle man ytterligare
ge honom en spännbuckla av brons, belagd med
blå och gul emalj.
— Det var hederligt bjudet för en tavastländsk
flicka, fnyste gamle runosångaren Osmo argt. I
min ungdom tog man dem för ingenting, två fick
man för en näverlur.
Han kunde icke försona sig med tanken att
hans lärjunge, Karelens unge sångare och tapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
