Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den ena foten på toften -till gutarnas båt och
ropade högt:
— Disa Sunedotter, stig fram. Du är vår
fånge; dig skall intet ont vederfaras.
Ur farkostens mitt trädde nu Disa fram. Klädd
i svart sejan, slog hon hättan, som var
samman-sydd med överplagget, tillbaka, och såg med av
vrede blixtrande ögon omkring sig. Det ljusa
håret flöt kring hennes axlar i långa, ringlande
lockar. Hon steg upp på bänken bland de döda och
döende roddarna, och med fast stämma sade hon:
— Var det endast mig rovet gällde, varför då
så många jäve mäns död? Jag hade offrat mig
för de mina utan att blod flutit, men ni fruktade
väl min faders svärd. Vem är min tagare? Vems
fånge är jag?
— Kväll Bårdsons.
— Det namnet är känt, sade hon med ett
bittert hånleende. Kväll Bårdson, som bjarmerna
stympade och som nordmännen sjunga nidvisor
om. Nå, då löper åtminstone icke min kyskhet
någon fara.
Den blodiga skymfen gjorde Kväll ursinnig.
Han höjde yxan.
— Också du, sade han rasande. Den visan
skall du ej kväda mer. Och han hade utan vidare
huggit ned henne, om ej Orvo rusat emellan och
stött den rasande Kväll i vattnet. I fallet fick
Orvo ett blindslag av yxan, så starkt att
nyckelbenet skars igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
