Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man intet om våren. År hade han suttit här,
bunden av sjukdom och väntat på döden, som icke
kom. Hela denna vår hade han väntat på sin son,
som skulle komma från Frankrike med Baj flottan
till Helsingör och därifrån med öresundsflottan
tiU Visby, men nu nalkades döden, just nu när
han icke ville dö, nu kom den med stora steg. Han
andades tungt, hans små skarpa, oroliga ögon
stirrade ut i rummet mot fönstret, där en gammal
vithårig kvinna satt och blickade utåt havet
mellan isopskrukorna på fönsterbrädet och de
färglösa skynken, som hängde för fönstret. Mellan
tinnarna till strandporten och tornet Sluk-upp såg
hon över en del av hamnen havet, som glänsande
i alla färger mellan mörkblått och ljusgrönt sjöng
sina vår- och frihetssånger efter vinterns långa
och ofria dagar. Här sågos väl hundrade skepp,
som med av solen förgyllda, vindfydlda segel
styrde mot gutarnas ö.
— Kära broder, sade hon, lev ännu en dag, och
du får själv tala med Ulv, din son.
Den gamle i sängen hostade svagt, höll handen
på hjärtat, som än bultade vilt och oroligt, än
tycktes stå stilla. Svetten stod på hans bleka
panna.
— Jag orkar icke längre ... Glöm icke, syster,
att säga honom, att jag, förskjuten av Visby,
förgäten och fattig, utskämd för hela världen, begär,
att han skall hämnas mina lidanden och oförrätter
på Rörik Grimson Stallare, den jag ensam till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
