Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gömde min Ulv i båtens för, jag låtsade själv
vara död, kastade mig i båtens botten och drog
blodet av en fallen man över mitt ansikte. Så
blev jag räddad, men hon, mina ögons ljus, min
dotter Disa, togo de, och min härlige son Stenkil
föll i striden. Och jag hörde namnet, det
förbannade namnet Rörik, ropas över vattnet, det
hördes av alla, av varje man ...
— Jag känner ju det där, jag vet det
alltsammans förut, du har ju ofta talat om den saken.
Men samla dina krafter, Sune Haraldson, två
män komma där borta, och mig tyckes, att den
ene är vår Ulv, ty budet jag sänt ned till stranden
är med och tyckes mana på honom.
Ulv gick skyndsamt uppför den trånga gatan,
genom den öppnade porten, utan att hälsa den
fägnande och smekande hunden. Nu steg han
över den höga tröskeln in i sin faders låga och
fattiga bostad.
— Fader, sade han, andtruten av den häftiga
gången, jag bringar er goda tidender. Sune
Haraldson skall åter bli rik, ty bättre köpmansfärd
gjordes ej till Baje och Dallermund än jag gjort.
Och han föll ned på knä vid sängen.
Den gamle stönade fram något, som ingen
förstod, allt detta hade varit honom för mycket, han
kunde icke mera tala. Med de magra, darrande
händerna gjorde han oroliga tecken åt systern,
och hon förstod honom.
— Sitt ned, Ulv, sade hon, och hör vad din fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
