Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogarna tecknade sig svarta mot den vita
jorden och det klarnande fästet.
— Upp, Karelens söner, ropade Orvo, gören er
bön, offren salt och silver åt hemmets andar och
så i gudarnas, andarnas, helgonens och jungfru
Marias namn i väg!
Envar tog sina skidor och sökte rätt på svärd,
pilar och bågar. Små lätta slädar med starka
fånglinor av älgtarmar togos med, på dem lastade
man fångstredskap och proviant, och så bar det av
under ett oändligt tjut av de instängda hundarna,
genast från början i yrande fart nedför backar
mellan fiskbodar, båthus och bryggor till isen på
Ladoga. I spetsen for Orvo med sonen Urho, en
ståtlig yngling, med drag, som, ehuru de påminte
om hans vackra moder, dock ej förlorat sin
karelska karaktär; följde så de övriga i en linje, alla
i ett spår.
Man hade hunnit långt ut på sjön, när solen
rann upp och färgade skogstopparna röda, målade
fantastiska, blåa skuggor på isen längs
La-dogas stränder och gav glans och djup åt det
svarta vattnet, som längre ut i tunga vågor slog
mot isens i grönt glittrande kanter. Man for i
susande fart i kapp med morgonvinden över
vinterns vita broar mellan det svarta vattnet och den
mörka skogen. Man hörde lommens höga rop,
knubbsälens joddel från Ladoga och spillkråkans
gälla vissling från skogen.
När vårsolen började att tära på skaren, sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
