Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man bytte ut långskidorna mot korta, breda
skogsskidor, kastade av sig de vita långrockarna
och de skramlande breda metallbältena, och med
endast yxa vid länden och spjut i handen bar det
av i en lång kedja ned mot stranden.
Knappast hade envar hunnit till sin plats, innan
en gammal ullsvansprydd hund, som stod som
vakt på en enstaka sten, gav till ett ilsket skall,
och med ens -stämde de andra hundarna in. Men
i detsamma ljöd också Urhos lur, karelarna
rusade fram, och i ett nu hade man rövat vapen och
kläder från de badande. Där blev ett oerhört
tumult, männens skrik och hundarnas skall
överröstade forsens dån. Tallösa korpar, väckta ur
sin slummer, höjde sig kraxande upp i luften och
togo del i oväsendet. De uppskrämda esterna
sprungo ångande varma och röda ut ur sina
badstugor, några skyndade i förskräckelsen ut på
den svaga vårisen och drunknade, andra ilade
som vansinniga omkring mellan pörtena, tiggde
och bådo om sina liv och sina kläder, och Urho,
som låtit föra alla vapen och kläder samman, satt
med sina män omkring sig och sålde liv under
karelarnas hejdlösa spe och löje åt esterna för
skjortor, byxor, kortrockar och pjäxor, allt mot
löfte att de skulle utan vapen och fångstredskap
genast samma afton draga hän och på det
uttryckliga villkor, att de vid alla jordandar, vid
Perun och Wolos, som deras stam trodde på,
för-bunde sig att aldrig sätta sin fot vid Forschen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
