Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sider kom till hans bädd för att sluta hans ögon,
väcktes han av att sonen Urho reste sig i
bädden sakta, drog pjäxorna på sig, rullade samman
sin renhud, tog sina vapen och smög sig ut under
den stora älghud, som täckte öppningen till pörtet.
Orvo reste sig även han och gick ut för att se
vad sonen förehade, men han kunde i den
ljusnande vårnatten endast se, att Urho vandrade uppåt
forsen och försvann i hasseldungarna vid åsens
krön. Undrande vad som farit i sonen, gick
Orvo in i pörtet och somnade först sent mot
morgonen.
Urho gick i vårnatten uppför branten in i
hasseldungen och upprepade gång på gång
följande inledningsord till en sång: „Urho,
Meri-koskis unge hjälte”, gick vidare till en ättehög,
som stod på slätten och som genom sin väldiga
massa behärskade utsikten vitt och brett, i
synnerhet om våren, då den stod svart upp ur slättens
vita snöhölje. Där ’hade konung Erik, hans skald
Hallbjörn Torlefson och några av hans
förnämste män, som stupat i slaget vid
Voronovoi-floden, jordats på nordmannavis av varägerna i
Aldogaborg. Urho gick upp till högen, grävde
sig en grund grop i den, vecklade sig in i
renhuden och lade sig därpå. Han hade känt, huru
tom han var i sitt inre, huru allt vad han sjungit
och signat var andras ord och sånger, och då han
kände ansvaret av sin blivande ställning som
släktens, stammens hövding, hade han gripits av stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
