Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldoga är djup som havet. På dess vida yta
rida stormarna lika vilt som på varägernas hav.
Den har som havet sina starka strömmar, som
draga fiskarna, sälarna och havsiåglarna till sig,
och havets vandringsmän, laxen och siken, trivas
året om i dess ständigt friska obh kalla vatten.
När vårsolen löser isens bojor, då vaknar Ladoga
till liv. Då ser man Wellamos jungfrur, som
vintern om levat gömda i de nordliga skärens
granit-klyftor, vagga på vågorna, leka i den ljusgröna
säven vid udden och vila sig på den mjuka, vita
sanden vid flodmynningarna. Ahti vallar sina
silverglänsande stim och skaror aiv ljusa sjöfåglar
kring det vida vattnet. Siken sänder han att
brottas med Svirs strida strömmar, silverlaxen
att kämpa mot Vuoksens väldiga vatten och
rödingen driver han ned till Volchoffs forsar. I
tusen och åter tusen samlas de då i
flodmynningarna, vänta här en vecka eller två, sola sig i
grundvattnet och äta för sista gången, ty så länge
de äro i floderna, förtära de intet. Så en solig,
ljum vårdag, när Ahti med sin silveråra visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
