Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes anlete sken av glädje: — Falkar, falkar,
se vita falkar! En äldre vithårig kvinna, i vars
sällskap hon synbarligen var och som stod bakom
henne lutad mot bodens dörr, log matt åt hennes
iver och glädje.
Vid detta utrop vände possadniken sig till
henne, hans små glimmande ögon fingo ett
uttryck av beundran, och med en röst, som han
gjorde så smältande behaglig som möjligt, sade
han:
— Jag håller mitt löfte, Thora, du skall få en
falk.
— Skön jungfru, och Ulv hälsade höviskt, jag
har vita falkar från Hindön, falkar från Island
och Halogoland, som lärt sig av danske
falkene-rare att jaga häger, hare och till och med räv.
Lydiga falkar, som lyssna till sin härskarinnas
rop. Jag dröjer ej länge i staden, sänd dina
tjänare till mig i morgon bittida, då falkarna föräs
ut i skogen för att övas, där skola de vara i
tillfälle att välja åt dig en stark och lydig falk.
— Köp skola ej tjänare göra, jag kommer själv
i morgon, svarade Thora leende.
— Gör det och tag dina vänner odh väninnor
med, du finner mina falkenerare vid stadsporten
tre timmar efter solens uppgång.
— Vi komma förvisst, svarade Thora.
— Svantepolk! ropade Ulv ivrigt. Svantepolk!
Han ville veta vem den sköna jungfrun var, men
Svantepolk hade redan gått i land, han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
