Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI.
Possadniken satt på bänken vid dörren till det
fäderneärvda huset ooh lät vårsolen gassa på 9ig,
medan han förnöjd blickade ut över den trevna
oordningen på gården. På den av nässlor
kantade lindan blekte Olga, hans hushållerska, det
lärft, som hon om vintern vävt. Borta från
längan av halvt förfallna hus hördes det belåtna
grymtande av hans välgödda svin, medan
bistackens flitiga innebyggare surrade och
sum-made efter vinterdvalan och redde sig till det
stora vår- och sommarbetet. På en kärra, vars
skalmar sträckte sig ur en bråte av gammalt skräp
mot höjden, satt hans gula tupp och lät högljutt
världen veta, att livet var skönt.
Detsamma tyckte nog possadniken i ännu högre
grad, i synnerhet varje gång han tog en klunk av
det starka, kryddade öl, som uti en stor stånka
av enträ stod bredvid honom. Då glimmade hans
plirande ögon så vänligt, och förnöjd strök han
med avigsidan av handen bort det vita skummet
som stannat kring hans fylliga, röda läppar och
runnit ända ned på hans runda, välrakade haka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
