Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
druckne, foro «de fram genom staden med
skällsord, slagsmål, mångahanda lustigheter och djärva
upptåg, så att possadnikens följe ofta måst lägga
sig emellan, stundom med väpnad hand.
Vid Hindrichs port hukade Urho sig djupt
ned över hästen för att kunna rida in på gården,
ty porten var låg. Med Hindrich hade Urho och
hans fader haft mycket att göra, och tycktes det
Urho att han nog kunde få Hindrich på sin sida.
Hindrich skulle sedan taga med sig Gert badare
och den andre liibeckaren, så vore den saken
klar, och då kunde possadniken i morgon låta
S: t Petri klockor ringa till folkförsamling.
I liibeckarnas gille hade hållits en
hälsnings-fest med anledning av gästernas lyckliga färd
över varägerhavet. Hela gården luktade stekos
från feta gäss och ångade av starköl från tomma
tunnor, som stodo i långa banor bland skrot och
skräp på gården och drägglade laken ur
sprun-den. Svettiga tjänare sprungo från stekarehuset
med fyllda stennikor och humplar för att
återvända med tomma, avskrapade lerfat.
Urho steg ned från hästryggen, gav betslet åt
Hindrichs bälgdragare, sände en av tjänarna till
gillestugan och steg själv in i mäster Hindrichs
smedja. Medan han väntade, såg han sig omkring
och beundrade svärdfejarens lager. Där funnos
breda, starka björnspjut med sviktande skaft av
alm och ask, svärd, anlupna i blått, som
kornklinten, andra, glänsande i silvrets färg. Stick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
