Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller slaver eller hästar. Se där kommer min vän,
tjocke Gert badare, och han pekade med den fria
handen bort åt gillestugan, han är drucken nu,
den kanaljen, se, sade han ’skrattande, huru han
kryper varsamt över gillestugans höga tröskel, se,
den skälmen, se, nu faller han, nej, han faller inte,
han håller fast i tröskeln, rvi skola fråga honom ...
Men Urho ryckte sig häftigt lös från den
druckne svärdfejarens grepp och gick ut på
gården. Han hörde Hindrich ropa till sin
landsman:
— Gert badare, vad säger du om denna passus,
skola vi överantvarda oss åt karelarna...
— Nej, skrek tjocke Gert badare argt och svor
en dyr ed, att karelarna vore som ohyra i staden
och att de ville komma till makten och äran, men
se, Gert badare...
Urho ryckte betslet ur bälgdragarens hartd och
red under mäster Hindrichs vänskapsförklaringar
odi Gert badares svordomar bort från
gillesgården.
Han var både vred och nedslagen, men dessa
känslor, som väl under vanliga förhållande grott
djupare in i hans sinne, fingo i dag ingen makt
med honom, ty bilden av henne, som han på
förmiddagen burit i sina armar, rann plötsligt upp
för hans själ. Vreden och modlösheten försvunno,
och trots sina bekymmer för fadern, red han
leende med minnet fullt av Thora hin röda in
genom Ardhippas port. Väl inkommen på går-
Med styrkans rätt — ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
