Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett blodigt skämt över varägernas snikenhet
och maktbegär, en sång, sam på ett träffande sätt
återgav den uppfattning, som bland Aldogaborgs
karelska borgare gjort sig gällande om de
härskande klasserna d staden.
Det elaka däri dämpades något genom det
skämtsamma, det roliga i sången. Det starkt
rytmiska åter gjorde, att den med lätthet fastnade
i minnet hos desse män, som nästan alla voro vana
att i minnet bibehålla hundrade runor om alla de
mest olika situationer ooh förhållanden i livet.
Sången togs emot med jubel och sjöngs ännu
samma afton gång på gång.
Archippas ansikte drog sig i rynkor i alla
riktningar, och ur var och en lyste fram en sådan
förnöjelse över den lustiga sången, att han blev
nästan oigenkännlig även för de närmaste.
— Sången är bra, sade han, och den skall
sjungas av allt Karelens folk, men icke hjälpa vi
Orvo med visor och runor, här behövas män och
vapen. Du, Urho, är trött av dagens arbete, bliv
här i stugan, I andre skolen iörsöka att redan i
dag finna rätt på sju varägiskt tungomål mäktige
karelare, för att i morgon få possadniken att
ringa samman folkförsamlingen, ty om det också,
såsom jag, gamle man, tror, ej leder till något
mål, ha vi dock (uppfyllt Orvos önskan.
Archippa såg ut genom gluggen och sade:
— Ni får allt lov att skynda, ty det ser ut, som
vi skulle få åskväder i kväll. Man gjorde så, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
