Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jana och andra. Tyska „liggare” och „gäster"
från Svest och Lübeck gingo i flock, lätt
igenkännliga på dräkterna av frisiskt tyg och hattar
av yllefilt. Varägiske män i praktkläder, blåa,
röda och gröna — de grå och bruna
vardagsdräkterna hade i dag lämnats åsido, — vandrade
självmedvetet omkring. Alla buro sina bästa
vapen, men ingen var så grann som Egil Jarlaskald.
I scharlakanskappa med gyllne spännen och
praktfulla vapen, drottars gåvor, syntes han vid
sidan av Ulv Siuneson, födjd av trålen, som bar
hans harpa.
Nu styrde den raske Ulv sina steg bort till
pos-sadniken, och efter .att hava hälsat och samtalat
med honom, vände han sig till Thora, som med
ombunden arm och en svart mantel över axlarna
satt blek och allvarlig med ett drag av vekhet
över ögonen. Detta för henne främmande drag
gav de vanligen skälmska och något trotsiga
ögonen ett alldeles särskilt behag, odh Ulv tyckte, att
hon i dag var ännu skönare, än då hon beundrade
hans falkar.
Denna förändring hos Thora undgick ej heller
varken possadniken eller hennes leksystrar, som
alla undrade, varifrån den för henrie så ovanliga
själsstämningen ledde sitt ursprung.
— Skön jungfru, jag beklagar din ofärd i går,
desto mera som jakten för övrigt var lyckad.
Åtta hägrar togo mina falkar i en enda omgång.
— Hav tack, Ulv köpman, men diu säger intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
