Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härligt att se de stolta, sköna djuren i kamp med
varandra, huru tappert de kämpade, huru listigt
och klokt de värjde för varandras sparkar och
bett, huru de kråmade sig för varandra och till
slut, som brottande män, stodo bröst mot bröst,
tills den ene, en apelkastad häst, kastades omkull,
varvid segraren blixtsnabbt stödde sig med
fram-fötterna på sin fallne motståndare och med
framsträckt hals och uppåtriktat huvud gav till ett
trotsigt segerskri, som hördes över hela lekvallen.
Nu fördes hästarna bort med mycken möda,
och den konstfulla nordiska brottningen begynte.
I den var den unge och i konstens alla detaljer
inlärde isländaren allas mästare. Ingen kunde stå
emot honom, han var allas obestridde överman,
men när det blev fråga om vanliga kraftprov i
brottning, sådan den utkämpades bland varäger
och karelare, föll han efter en het kamp för Urihos
jättestyrka.
— En härlig man, denne Egil Jarlaskald, sade
Ulv Suneson till Thora.
— En skön man, en stark kämpe är han, hans
sånger röra mig till tårar, han själv behagar mig
dock ej, han är för påträngande och därtill för
säker i sin beundran för sig själv. Då behagar
mig mera den unge karelaren; han är
tillbakadragen, varmhjärtad och dock en stark kämpe och
god sångare.
Nu ringde klockan i S:t Petri kyrkan, leken
var slutad, envar gick till sig. De unga flickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
