Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
possadniken, stadens tjänstemän och prästerna
plats. Pjätiniken, som var självskriven, var
bortrest från staden. För alla dessa dignitärers
räkning voro bänkar framsatta; menigheten bevistade
folkförsamlingen stående.
Till sin stora glädje såg Urho Thora, nu frisk
och utan förband, komma gatan fram. Hon kom
i stort sällskap, där var .bland andra Gunlög
sil-keslock och Egil Jarlaskald, lika rikt utstyrd som
i går, då han sjöng och brottades på lekvallen.
De stodo uppe på ruinen för att väl kunna
överblicka ställningen.
Plötsligt började klockorna i S:t Peter att
ringa på ett egendomligt, avbrutet sätt, och
nästan omedelbart lockade ringningen fram
borgarna ur staden.
Den ene kom från sin vila, den andre från sin
köpenskap, alla drogos de som av en magisk kraft
samman. Det vimlade av folk på gatorna och i
synnerhet bakom torwallen, där en ofantlig skara
karelare, en hel här utan vapen, sökte sig fram
till lek- och tingsvallen. Till Urhos förargelse
hörde han enskilda strofer av sin smädesång ljuda
ur hopen. Endast en ringa del av desse karelare
fingo emellertid träda inom skranket, endast de,
om vilka hemulsmän intygade att de „kunde giva
och taga skäl på varägiskt tungomål”.
Hastigt fylldes platsen, det blev fullt av folk,
alla talade, och ljudet av deras röster samlade sig
till ett enda surrande ljud, som varken sjönk eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
