Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grymma Theodora, vilken han, sedan hon blivit
änka, ville hindra från att bliva kejsar Andronici
bihustru. Rörik hade hjälpt honom i hans djupa
elände, tagit honom med sig hit upp till
Novgo-rod och stod för övrigt på bästa fot med honom.
Vi två hade på den tiden mycket gemensamt.
Rörik var i possadnikens, jag i furstens av
Nov-gorod drusjina. Han älskade en jungfru, som
bodde i Gutagård. Det hade uppstått någonslags
tvist mellan possadniken och åldermannen, och
Rörik sändes för att ordna saken, men lär ha
burit sig oklokt åt, åtminstone skyllde possadniken
på honom, att halva Gutagård brann upp. Sin
käresta räddade Rörik ur lågorna. Hon hette
Brynhilda och var en varägisk kvinna från
Aldo-gaborg.
— Brynhilda! Nej, hon hette Disa och var min
syster, svarade Ulv med undertryckt vrede, och
henne rövade han på Aldoga, sedan han satt min
faders skepp på grund och dödat min broder
Stenkil.
Men nu for Svantepolk vredgad upp, så att
båten vaggade och hotade att gå i kvav.
— Den som skyller detta på min vän Rörik, om
honom säger jag att han är en lögnare.
— Lugna eder, ropade man, båten kantrar.
— Jag, Ulv Suneson, köpman från Visby,
säger det, svarade Ulv kort. Hon hette Disa och
var, har man sagt mig, en högväxt, ljus och
blåögd kvinna. Själv minnes jag henne ej, men min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
