Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva utstått, men hon var otröstlig, och icke en
tår föll på hennes kind. Och när gråterskorna
i tur och ordning sleto sig i håret och jämrade sig
överljutt, vredgades hon och sade hårt:
— I legda sörjerskor med läppars gråt och
betalda tårar, gån hän från min hjältes lik!
Då leddes den blinde Nikeforus fram till henne,
famlande tog han skynket från Orvos ansikte,
lyfte den döde upp och lade hans kind mot
makans knä och sade:
Kvinna, din älskade skåda,
tryck mot hans skägg din mund,
Liksom smöge du ännu
trygg mot ihans klappande barm!
Disa såg upp ett ögonblick, såg hjältens panna
klibbad av blodet, den klara blicken brusten i
döden och härskarens bugiborg huggen av svärdet.
Då sjönk hon på knä vid den döde hjälten på
hans bergkalla bolster, kinden lågade, och nu grät
hon. Tårarna trängde över ögats tröskel, och
högt snyftande kvad hon sin sorg i en sång, som
hon som barn hört och som hon trott vara
förgäten.
— Sådan var han, min make,
Stod bland Karelens söner,
Svärdsliljan lik på ängen,
Hög över gräs ooh örter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
