Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppför forsen, gick Urho till Ulv Siuneson och
berättade för honom, huru Egil, som ensam förföljt
en talrik, fientlig skara, antagligen i
backsluttningen till den helige Nike fori dal, snavat på den
bårrhala marken, och där fått sitt banesår i
bröstet. Han bad dem av gutarna, vilkas tid det
med-gåve, att visa den döde den sista tjänsten och följa
honom till hans gravhög.
Gutarna, som under färden från Visby så ofta
hört den dödes sånger och livfulla berättelser, som
lärt sig högt skatta hans modiga, kraftiga och
lysande personlighet, förnummo med mycken sorg
budskapet om hans fall i denna enligt deras
förmenande föga ärorika strid och beslöto att
man-grant visa honom den sista hedern. Nu bars den
döde med stort följe upp till slätten, till kung
Eriks hög. Här grov man upp högen och lade
Egils lik ned i den bredvid hans för tvåhundra år
sedan fallne landsmän, svepte purpurkappan
kring honom, gav honom skölden, svärdet, alla
hans smycken och kläder, dem han så högt älskat,
och sedan den blinde eremiten Nikeforus
välsignat stoftet, kastades graven igen ooh tonvlades.
— Nu, sade Urho, Thorlef Hallbjörnson, du
gav mig sångens gåva mot ett villkor, att jag
skulle sjunga ett nordiskt drapa på din och kung
Eriks grav; annorlunda hade jag trott att mitt
löfte skulle infrias. Dyr blev mig den gåvan,
tag mot Egil Jarlaskald i din gravhög, han själv
är det härligaste nordiska drapa. Kort och blän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
