Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man egnat de fallne krigarna den vördnad
man var dem skyldig, lät Urho lyfta sin faders
lik uti den största av båtarna, smycka det i full
vapenskrud och omge det med kvistar av gran. I
denna båt togo även gråterskorna plats. Han själv
ooh hans moder stego ned i en annan, och följd av
allt folket, for båten nedför floden. Det var ett
ståtligt likfölje, oöverskådlig var raden av båtar,
som vaggade ¡fram på den breda floden. I
spetsen för tåget var i döden som i livet Orvo, nu
omgiven av de mnokunniga gråterskorna. Deras
sång, deras suckan och klagan tonade över den
tysta floden ooh bars av vinden vida omkring.
Följde så Disa och Urho, vidare i oändlig följd
Karelens män, kvinnor och barn. Sist gamle
Archippa ensam i «sin båt. Glänsande solljus
bredde sig över nejden, de vita molnen lyste och
strålade i flodens vatten, men människomas
sinnen voro mörka odh dystra. Den man, som
ensam ägt kraft och myndighet att värna
Karelens folk, var fallen.
Det var beramat, att alla skulle följa den döde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
