Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med din kärlek, gör henne till karelarnas
härskarinna, ooh jag skall lyda eder, dig och din hustru,
ty min kärleksvår är till ända, min lyckas
sommar svunnen. Klok kvinna den, som i tid
förstår att draga sig tillbaka, ostra/fíat härskar
ingen för länge. Nya kraifter spira upp likt nya
plantor ur jordens sköte. Min tid är all; gärna
ger jag väldet ifrån mig och går till den döde.
Under dessa och dylika samtal gick färden
långsamt fram, tills man nådde Aldogaborg mot
aftonen. Vädret hade ändrat sig, himlen var
molnhöljd, och korta, häftiga vindkårar blåste då
och då upp, bådande storm. Måsarna skriade
ängsligt, där de i oroligt buktande linjer flögo
över flodens vatten. I Aldogaborg landsteg man,
endast Disa och några bland de äldste blevo kvar
hos den döde. Ett femtiotal karelare gingo med
Urho till prästen och kyrkosångarna, vilka bodde
nära lekvallen, för att -bedja dem att göra följe åt
den döde, men ehuru de enbjödo kyrkan och dess
män flere mark ’silver och flere timmer
ekorr-skinn, voro kyrkans myndigheter icke villiga att
följa den döde, utan skyllde på det ostadiga,
stormbådande vädret. De ville ej nnder sådana
förhållanden fara över den farliga Aldoga.
Vana att i alla väder färdas på sjön, togo
ka-relarna denna oginhet som en svår förolämpning,
en kränkning av deras vördade och älskade
hövding. Urhos smädesång började att reciteras i
hopen, några endast mumlade, andra sjöngo den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
