Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
särskilt folkstam invandrat och här nedslagit sina bopålar. Det ir
i en orts munart man säkrast igenkänner alkomlingar, och vi tor-
de således böra något närmare utvecida detta ämne.
Denna munart har dessutom en viss egenhet, att nemligen gan-
ska nära likna def gamla götiska språket, med en betydlig bland-
ning af anglosachsiska. Någon utförligare behandling af: detta
ämne, torde således här icke vara på orätt ställe.
I de flesta fall få alla sjelfljud fördubbling: a dock minst. Men
Finvedarn säger dock jauga eller jaugha i stället för jaga; graulva
i stället för grafva o. s. v.; men u lindrigt, eller som en blolt
aspiration.
E ljuder: allestädes der det har tonvigt som ai eller aj, t. ex
ai och ain = en (masc. och fem.) ait.= ett (neutr.); ben =
bain; sten = stain; ren = rain; fet = fait; vet = vail,
streta = straita; leta = laita; leda (föra) = laija, aspireras
laia. E emellan i och r, samt då det icke har tonvigt, får sil
vanliga svenska ljud, såsom: maier = mer; flaier = fler; ek
= ik; ekegren = ikegrain. .
1 får likaledes ljudet ai, t..ex.: fin = fain; min = main; din
= dain, oftast blott dai; skina = skaina; hvina = hvaina. I
verber = tillägges: det en viss fasthet, såsom: flina = flaina;
grina — graina. Afven får det sitt rätta ljud, der det sakna
tonvigt:.
0 ljuder uti orden oxe, oxar såsom å, t. ex. åxe, åxar. Der det
i svenskan begagnas att gifva adjectiver en motsatt bemärkelse,
uttalas det u, t. ex.: olycklig = ulycklig; obillig = ubillig, 0.
s. Vv. I vissa ord diftongiseras o på det sätt, att det får ett kort
men hörbart a (a som i. matt) framför sig, t. ex.: god, uttala
gaod; stol = staol; spola = spaola m. fl.
Y, å, ä och ö få merendels med accent ett kort Aynbr0X
fyra = fayra; stå = stau; gå — gau; fjät = fjaät; nät = naät;
föra — faöra; möta = maöta 0. s. v. Å förändras oftast till a,’
särdeles der: m eller n följer, t. ex.: stång = stang; lång =
lang; vrång = vrang m. fl; I ordet två lägges j framföre och
uttalas tjvå. Ofta utelemnas vy. och uttalas tjå. Blekingska: tjvau
Medljuden få allestädes. sitt rätta ljud, undantagande s, hvilket
framför v får lika ljud med engelskans sh eller tyskans sch, sår
som: svart — schvart; svans — schvans; svinga — schvinga m
f. Uti vissa ord omflyttas medljuden, säsom: stöfvel — stölfvel,
plur. stöllvar; tallrik = tallark, plur. tallarker. Namnet Boarp
med dess likar, uttalas Boarapp, rätteligen Baoarapp. Kulltorp,
Simonstorp = Kullarapp, Simasrapp m. fl. d. Samma förändring
af sjellljudens uttal af s = sch, samt konsonantomflyttning åter-
finner man i så väl Värend och Bleking som i Finved, med den
blotta skillnad, att i Bleking och i Värend hvarest m eller n föl-
Jer på e, detta i stället för ej uttalas oj, såsom: stojn, bojn =
sten, ben o. s. v.; men bet = bait, vet = vait, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
