Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jordbrukets råämnen och drifkrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde till och med vara nödvändigt att allra först meddela
ett och annat i sistnämnda syfte.
Det är lätt att inse, hurusom jordbrukets råämnen
äro att söka i de substanser, som utgöra kulturväxternas
näring, och beskaffenheten af dessa ämnen har man lärt
känna genom kemisk[1] undersökning af växtmassan. Man
har härvid funnit, att åkerjorden ej ens i dess mest
fruktbara skick innehåller alla nödvändiga växtnäringsämnen,
och att detta särskildt är förhållandet med kolsyran, som
utgör källan till en af växternas allra viktigaste
grundbeståndsdelar, kolet. Kolsyran, en gas, som uppstår vid
organiska ämnens föruttnelse och förbränning samt vid
djurens och växternas andning, förekommer visserligen i
åkerjorden, men det kolsyreförråd, hvaraf växterna betjäna
sig, är att söka i luftkretsens halt af detta ämne, hvilken,
ehuru uppgående endast till en obetydlig procent, är fullt
tillräcklig för växtrikets behof och beständigt hålles vid
makt i och med det kretslopp, som kolämnet är
underkastadt i naturen.
Vattnet innehåller tvänne viktiga råämnen för
jordbruket, nämligen grundämnena syre och väte. En stor del
af växtmassan, nämligen alla socker- och stärkelseartade
ämnen, bestå af kol, syre och väte i olika s. k. kemiska
föreningar. Vattnet är dessutom att betrakta såsom en
mäktig drifkraft för växtkulturen, i det att alla
växtnäringsämnen utom kolet tillföras plantorna upplösta i vatten,
och om vattnets betydelse i detta hänseende kan man
bilda sig en föreställning, då man får veta, att hvarje
planta under växttiden dagligen genomströmmas af en
vattenmängd mångdubbelt större och tyngre än själfva
växtmassan. Det vatten, som genom torkning kan aflägsnas
och till sin mängd bestämmas hos växten, förnyas
nämligen oupphörligt: vatten bortgår i form af vattenånga
genom stammen och bladen, under det nytt sådant
uppsuges genom roten; upphör vattentillförseln, vissnar växten
och dör slutligen bort.
Under det kolsyran står till jämn disposition för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
