Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Åkerjordens årliga bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det af stor betydelse, att så snart som möjligt efter
skörden få stubben nermyllad, enär i annat fall en mängd för
växtkulturen skadliga små organismer hinna att utveckla
sig på resterna af den inhöstade grödan. Hit höra dels
en mängd parasitsvampar, såsom rost och sot,[1] dels insekter
och deras larfver, allt farliga fiender, som jordbrukaren
gör bäst uti att med alla till buds stående medel söka
bekämpa.
Höstplöjning företages numera ganska allmänt,
åtminstone å de åkrar, som följande år skola besås med
vårsäd, däremot uppskjutes ofta nog plöjningen af
höstsädesfälten till nästa sommar, något som dock är ytterst
felaktigt, enär man på detta sätt går miste om en stor
del af luftens mäktiga drifkraft och kommer att i hög grad
gynna ogräsens utveckling.
Förutom här framhållna ändamål med bearbetningen
afser äfven denna att finfördela jorden och göra denna i
största möjliga grad tillgänglig för växtrötternas
framträngande. För ändamålet i fråga måste jämte plogen
äfven användas andra redskap, och det viktigaste af dessa
är harfven, medels hvilken den af plogen bildade jordtorfvan
söndersmulas. Sönderkrossning af hårdare jordklumpar,
s. k. kokor, företages med sladd och vält.
Man får emellertid ej tro, att det är obetingadt
fördelaktigt att bearbeta jorden huru mycket som hälst, utan
här såsom i allt annat finnes hvad man kallar ett optimum,
»en gyllene medelväg.» Det är nämligen fördelaktigast, då
jorden är så fördelad, att den består af omväxlande större
klumpar och finfördelad jord, enär, om det endast funnes
material af sistnämnda sort, jorden lätt skulle blifva
sammanpackad af rägnen, så att bearbetningens värkningar
upphörde. Genom för mycken bearbetning riskerar man
dessutom att jorden lätt blir för torr, i det markvätskan
genom att nya jordpartiklar oupphörligt utsättas för luften
bringas att afdunsta. För en sådan afdunstning måste
man vid all bearbetning af jorden söka på ett eller annat
sätt skydda denna, bland annat genom att efter
plöjningarna genast harfva eller välta fältet för att minska
den afdunstande ytan. Efter höstplöjningen är
naturligtvis en dylik åtgärd ej blott obehöflig utan äfven olämplig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
