- Project Runeberg -  Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland /
5

(1876) [MARC] Author: Per Magnus Arvid Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

af ryslig svält, ständiga strider och (»menskligt våld. Och det är ej
otroligt att den hungrande fiskaren och fångstmannen derunder haft
någon tillstymmelse till ett slags växtodling, nämligen blott så
tillvida, att «de på ett lajskr x) i skogen eller vid stranden med händerna
plockade bort de örter och rötter man ej likade, på det att de
ätbara, ensamma qvarstående växterna, sålunda skulle förädlas samt
deraf bli frodigare och mera smakliga. Häraf lärde de sig väl att
på en viss krets i marken ryda bort mindre träd och buskar, rispa
upp gräsvallen antingen blott med grävlingen eller en tillspetsad stör»
den taggiga raspen, som är en lång granspira med många vid toppen
qvarsittande qvistar, eller måhända med en stenhacka, hvarpå de i
den sålunda temligen redda mullen kastade ut några ätliga gräsfrön
eller deruti kanske omsider satte en näfve dyrbara sädeskorn, hvilka
nedmyllades medelst samma rasp-, och så uppkom den alra första
rödjan i den vilda skogen. Men det sålunda frestade sädet qväfdes
ofta i grodden, ty genom detta odlingssätt i sin första barndom var
jorden ingalunda befriad från vatten, sten, rötter och hinderliga gräs
af alla slag. Och städse gjorde urfolkens ströflynne att de icke
alltid hade tålamod att vänta på den ovissa skörden, som låg der
ostängd i vildmarken och var under långa mellantider alldeles
öfvergifven; ej sällan blefvo de ock af hunger nödtvungna att fly sitt
land och lemna allt. Emellertid följde så bär, liksom allestädes på
folkens odlingsbana, efter fiskets, jagtens och herdeväsendets
otillräckliga nftringsvärf, den första fast svaga början till jordbruk.

Men de omsider inflyttade mindre råa stammarne — måhända
Göterne eller Gutarne, som sist hit inkommo, ty deras ätteläggar
besitta än i dag landet — nöjde sig ej med dessa magra jordalster, vunna
utan egentlig odling. Dessa nya invandrare, eller också deras
skandinaviske stamfränder Sviarne, höggo för sädesodlingen ned urskogens)

bar fläck.

*) Ätt yxa eller bila af järn begagnades till skogens fällande redan i ganska
aflägsna tider, bevisas icke blott af dessa verktygs urgamla skepnad, hvilka man
hittat i jorden, ntan också af de tydliga huggmärken af järnyxa, som man
1844 funnit uti Burge-myr ä tallstubbar, hvilka, med sina rötter i älfven, stodo
der lVj till tvä alnar djupt under myrens d. v. yta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akersagor/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free