Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
der för-sommaren plägade allmogen på de forna gango-dagarna eller
måndagen och tisdagen efter bön-söndagen, då ingen arbetade och
tjanstu-löjden’) hade fri-dagar, gå ut i marken och på åkrarna
och bedja Gud om god skörd. Men, utom allt detta, användes
i gamla dagar för den’ så vigtiga såningen mångahanda
forn-åldrigt skråck: innan man böjade kornsåningen lades, som sagdt,
rise i alla fyra hörn af åkern och påtändes, dragarne fingo smaka
en bit af julbrödet, som man gömt ända dittills, och man skulle
den dagen ovilkorligen ha’tvättat sig väl ren, ty eljest fick man ej
rent korn, äfven som man då gerna plågade låna något hos
gårdsfolket*) om man än ej behöfde det Under såningen hade man
stundom en knif i sädeskorgen samt ett ägg (helst då man sådde
lin), hvilket man efter arbetets slut slog i gärdsgården, och
slutligen plöjde man, för ytterligare säkerhets skull, kdrs-furar öfver
tvärarnas), hvarefter man säkert väntade sig ett godt korn-år,
isynnerhet om den första tor-bagge4), man fått se på våren, varit bra full
af kryp. Man sådde mest råg, uti somliga socknar välling-sèd eller
vår-råg5) samt korn6) städse ganska tidigt om våren, ja, såsom
nämndt, i gamla tider redan i Fibben, men hvete ännu länge ytterst
sällan, ty det var i alla fall dngar-säd, mente man. Också
brukades sma-gröda eller ärter, linser, hampa och lin 7), endast i ringa
mått; och till stigil8) sådde, såsom det hette, rov-gubben9) mot
midsommar sina rogur, som då skulle trifvas alrabäst och hvaraf
man ibland kokade rof-mos eller gröt. Om gräsodling hade man ej
minsta aning.
Men liksom så mycket på Gotland hänföres till hafvet och
derifrån har sitt upphof, eller icke blott fiskarens fångst samt det
mesta jagtbytet, utan också från början boskapsskötseln, nemligen
enligt sägen om hafsfrun brandiga boskap och att necken drogit
’) Tjenstfolket. a) Grannarna inom samma gård eller hemman.
*) Tegarna. 4) Torndyfvel, som är Töre helgad.
s) Ladis-ryg, vår-råg eller välling-sèd, som mest brukats i Sproge.
•) Som blott ytterst sällan förekommit uti Hamra, p& Fårö och några andra socknar.
7) Liksom ock potatis i följande tider. 8) Sofvel.
•) Vid S. Eskil d. 12:te och S. Botolf d. 17:de Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
