Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
usla, prunkade med de täckaste löf-salar, som, rika på blomdoft
och fogel-sång, voro så herrliga att lustvandra uti, och hvarest man
på hösten hade de förträffligaste nötter, äfvensom senare vilda
mark-äpten och stajn-piggar eller ett slags små sylt-päron, hvarutom man
i de gamla ekarna stundom kunde hitta den läckraste honung! Den
enda vård man gaf ängen var, att han, liksom de bättre
bajtnin-garna’), om våren Jagades 2), men hvarmed mycken skada på skog
skedde derigenom att f agninga-gäunorna3) vanligen brändes invid
trädens stammar, som deraf förtorkade; och då spriddes äfven den
på marken qvarliggande fjolgödseln ut, d. v. s. tråskades med
dyng-kdksa eller tad-val4), hvilket på folkspråket öfvermodigt nog
kallades att sias mot Röjsen5). Men, hur än väderleken varit, antingen
gynnsam för gräsväxten eller denna blifvit förknipen först af
ladigs-gejsten och sedan af sommarhettan, så skulle ängsmarken ändtligen
slås, vanligen vid midsommartid, d. v. s. när Skalder-gräset eller
också Slåtter-gubbarne 6) blomma; och slåttern är i alla fall
landt-folkets trefligaste drka. Gräset slås med sigdar’), som äro bredare
och mycket kortar^, men ha vida längre örve, än på fasta landet
nu för tiden. Sigden var fordom medelst rèm och drag eller
sigde-dvärg8) (nu för länge sedan med järnskruf) fästad vid örvet eller
lieskaftet, som var försedt med fasta (sedermera flyttbara) krokar
eller handtag: örvets längd gör att slèt-karlen går rak och ledig
under arbetet, hvilket således kostar mindre på bröstet och ser bra
ut. Till hvässdon brukas sigde-span, helst af säl9), hvarpå medelst
gammal fläjt10) påsmetes fint stoft af grussten; och städse har man
för sigdarnas slipning en hvässe-stajn, som i gården alltid står på
ett skuggigt ställe.
Tidigt, eller kl. 2 eller 3 på morgonen, då man (om det är
långt till hemmet) alltid har med sig dricke-bymplar och matkor-
*) Beteshagarna. 2) Löf-räfsades, rensades.
3) Hoparna af torrt löf och qvist. 4) Dyng-slaga (af tad, gödsel.
5) Slåss mot Ryssen. 8) Rinanth. major och Scab. succisa.
7) Liar. 8) Kil, som trängdes in mellan remmen och
lieskaftet.
®) Sälj. 10) Grädde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
