Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
hvarmed följde allas rätt till segerns frukt eller lika lott i bytet, så i
andra tidskeden också i afseende på de fredliga arbetsvärfven,
hvilka den enskilde mannen ej mäktade nog skyndsamt uträtta
endast med eget husfolk, såsom att bygga hus, slå af en vidlyftig
ängsmark, m. m. Då tillkallades vänner och grannar,
hvarigenom också, för ett gladlynt folk, arbetet ej blef så tungt utan ett
blott sällskapsnöje. Men, liksom man ej hushållade med egen
arbetskraft för sig sjelf eller för andra, lika litet hushållade man med
arbetets frukter. Derföre då, likar emellan, såsom betalning för
dagsmödan, endast kunde bjudas hederlig gästning och hjelp igen
en annan gång, tackade bonden städse sin granne för besväret
endast med ett gladt ansigte och kannan i hand. Sålunda var
jämnlikhet i allvar och lek grundtonen i det nordiska folklifvet,
gästfrihet landssed och menige mans hela lif en ständig vexling af
gemensamt arbete och kostelig ating eller glada arbetsgillen med god
täring, som bestods af den som fått hjelpen: och detta kallades,
betydelsefullt nog, gudt sam-hälle! Och om bonden någon gång för
hela skördetiden lejde karl eller qvinna, kallades han Sant-Oles-karl
och hon S.-0:s-kärling, men då de alltid af honom inbjödos till
gille andra dag jul för att fägnas med talka (ett slags ugnspastej)
och annat godt samt hälften af ett svinhufvud, ty den öfriga
half-van deraf förtärdes först vid såningstiden om våren eller til paskar.
Så var det innan matsnålheten var uppfunnen i vårt land och
penningen ännu icke lagt sin tyngd på den ädla jämnlikheten och den
enskildes arbetskraft. Också gaf all ting anledning till ating,
hvilket gjorde mödan lätt och muntrade sinnena under de många
hus-ärkorna och större eljest tunga arbetsbestyren; och alltid hade mor
något att gästa med. När kvinfålken skulle sticka sina strumpor,
sdlka sin myckna ull, spinna eller bjära i hop mjalk för att usta,
anstälde de för sina grannqviunor än saum-güde, än sålknings- eller
kard-gilde, och en annan gång spinn-güde, allt lustiga lag, som, under
ifrig arbetstäflan, fortgingo ofta dygnet om, då tiden förkortades
med visor, förtäljning af sägner och muntra meddelanden af
allehanda nyheter och rykten, hvarjämte god undfägnad vankades, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
