Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
jämt söka hvarandra eller röna hvarandras styrka, arm-stål eller
vighet, hvilket lynne ock var upphofvet till de folkländska lekarna
och våg et’). Derföre var det i lag ett vanligt sällskapsnöje att
vräka hvarandra på dörr, för ro skull takas på vägar och stigar
samt att kämpas uti att väga upp och bära ofantliga bjelkar eller
lyfta svåra gråstenar, hvilka för ändamålet stundom lågo till hands
vid stugudörren, äfven för att visa hvilka karlar som funnos
derinne. Också ansågos såsom mandomsrön att vid skörden kunna slå
eller skära det bredaste slaget och lätt bära sin tunnsäck, att ro en
båt i hög sjö med längsta härdighet och att klifva högst i berget
utan att svindla, liksom ock att på rakan arm kunna lyfta
trekannors stånkan innan man drack sido-mannen till. Ett allmänt prof
på en karl var dessutom att under det styfvaste arbete icke bli
andfådd och att aldrig svettas, samt att ej palta på sig mycket
kläder i hårdt väder, äfvensom att icke ge sig för smärtor. En
sådan man kallades en gävr karl, en som ej var svikr och för
hvilken något hvar gerna gick på sida. Derjämte var arbetsduglighet
och förstånd i allt som rörde gårdsbruk, fiske m. m., bondens
största ära. Men också qvinfolken voro i forna tider otroligt starka
och härdiga samt dugliga till hvad arbete som helst, ej sällan så
väl som en karl (hvilket ofta var så mycket nödigare som
manfolken, med hågen till jagt och fiske, vanligen ringaktade åkerbruket);
då sågs qvinnan ofta, jämte de mångfaldiga hus-årkorna, plöja åkern,
så säden, slå ängen och skära rågen, tröska på logen, hugga
kastved, sko hästar, släpa släken i land på vinterdag och med karlarna
ligga på vrakfiske natt efter natt, ja stundom skjuta sjöfogel eller
vandra vida om på hafsisen för att släpa de slagna kutarna till
lands. Också hörde man de gamla Fårö-gubbarne säga, att de
aldrig kunnat berga sig på sin magra ö derest de icke hade så dugtiga
kärlingar. Såsom bevis på det kämpamessiga hos folket må nämnas
Bata-Bol, en bondedotter vid Båta på Fårö. Hon var hög, ljushårig
och stor, hade starka skuldror och "nacke som på en qviga", samt
var stark som en karl och så grof att hon snart vog 12 lisp. Glad
’) Allmänna täflings-spelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
