Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-87
voro afmätta. Dock, när verket 1785 böljade igen, visade sig
isynnerhet alla Hamra-boarne genstörtige (sedan den mäktige Kr.
Vinster öfvergifvit saken), ja i det mått att Lallerius ständigt hade «h
kronobetjent till skydd och vittne i huset der han bodde samt
ladt-dade pistoler hos sig hvar han gick, hvarunder de missnöjde också gjordt
sammangaddningar och sökte sprida missnöjet till de fyra fredliga
socknarna; och detta allt ehuru kyrkoh. i Öja Æ G:n Herlitz och Z.
Vinter bedt dem att sinna sig. Men, när de tredskandes förman,
Nils N:n Skogs i Hamra en gång sagt: "att, emedan ingen af dem
begärt storskifte, så skall allt ske med tvång!" hvilket ansågs
hotf-fullt eller upproriskt, måste allvarsamma åtgärder vidtagas:
Hamrat-boarne hotades med böter och fängelse samt handräckning på deras
bekostnad af artilleribataljonen i Visby till deras tuktan, utom drygt
ansvar för en hvar, som intalade allmogen uppstudsighet mot
Kurig»-lig Majestäts vilja och författningar. Detta verkade och motståndlet
var brutet sedan Hamra-karlarne afbedit sitt "orätta begrepp",
hva|refter förrättningen utan hinder fortgick inpå året 1786. Emellertid
var den egennyttige L. P:n Bolarfve icke overksam vid 1786 års
riksdag, hvarest han jämmerligen klagade öfver det landsförderfliga
skiftet, då målet åter visades till K. Kammarkollegium och
Lallerius, med noggrann kännedom om Gotlands tillstånd, dess behof
och det fattiga folkets vilja för saken (men som de icke tordes yttrà
sig mot de rika bönderna), fick tillfälle om igen "bevisa lagligheteri,
nödvändigheten och möjligheten af det öfverklagade skiftet". Men
intet hjelpte. Ty, utom allt annat, hade Hobergs tingsmän (på Kr.
Vinters anstiftan) till Stockholm afsändt en särskild ’taleman, dem
nämnda Nils Jacobsson Rämbs, för att göra knäfall för kungen ooh
med sina böner afvända olyckan. Allt detta verkade; och k.
Gustaf III, som just då behöfde allmogens välvilja för det tilltänkta
kriget och annat, lät till Gotlands olycka det stora verket falla,
enligt "N. Resolution af d. 27 Juli 1786 om inställelse af hela
ston-skiftet i Hoburgs Ting", som hitkom d. 22 Aug. s. å., hvaijämte
K. Maj:t i N. stadgade, med anledning af K. stadfästelsen om
skatteläggningen af 1747 och K. Brefvet d. 24 Aug. 1776, att "ingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
