Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af honom uppfördes också Tynnelsö slott med sina för den tiden ovanligt starka och
höga murar; äfven detta undgick förödelsen. Kyrkor, biskopshus och kloster räddades
i allmänhet genom klereciets undergifvenhet, om än deras ägodelar från början och
deras innehafvare till slut ej skonades. Gripsholms gods hade af Sten Sture d. ä.
donerats till ett därstädes upprättadt kartusianerkloster, hvars byggnad lär hafva varit
belägen vid foten af den lilla bärgskulle, på hvilken Mariefreds kyrka nu står. Af Bo
Jonsson Grips gamla borg fanns ej mycket i behåll; måhända finnes en lämning däraf
kvar i det gamla »Griptornet». Likaledes skonades klostret på Svartsjö, där äfven en
gammal kungsgård fanns. Däremot skonades ej de i Stockholms omnejd belägna
Sturc-godsen. Förnämst bland dem var det gamla sagofräjdade llörningsholm, som 14S0
köpts af riksföreståndaren Svante .Stures fader och sedan gick i arf till hans
efterkommande. Det blef nu intaget af danska knektar, hvilka där vildt huserade.
Med Hörningsholm sammanhörde det gamla godset Tullgarn, hvilket ej torde rönt
bättre öde. •
Förtrytelsen öfver Gustaf Vasas flykt ur den danska fångenskapen torde hafva
gjort sitt till vid behandlingen af Vasagodsen. Lindholmens sätesbyggnad (3 mil från
Stockholm), där Gustaf Vasa föddes, besköts med kanoner, så att hela den öfversta
våningen sedan måste nedbrytas. Kammaren där han föddes trodde man sig
emellertid i en senare tid ännu hafva i behåll. Xu återstår af det gamla Lindholmen en högst
ringa ruinlämning, knappt ens grundmurarne. Xågot bättre öde måtte Rydboholm
hafva rönt; det blef åtminstone ej alldeles nedbrutet; man visar där ännu »Gustaf
Vasas studerkammare».
Den 5 september uppgjordes på Valdemarsön det fördrag, hvarigenom
Stockholm öfverlämnades åt konung Kristian. Löftet om Hörningsholms återställande till
fru Kristina hölls lika litet som de öfriga löftena. I klostret på Gråmunkeholmen
uppsattes sedan den akt, hvarigenom han erkändes som arfkonung. I
belägringstillståndet inträdde nu en liten hvila, ty konungen återreste till Danmark; han återkom
till Stockholm i början af november för att hålla sin kröning, och då börjades, som
man vet, Stockholms lidanden på allvar.
Då Stockholm uppgafs till konung Kristian, befann sig Gustaf Vasa hos sin
svåger Joakim Brahe på Tärnö gård i det inre af Södermanland vid sjön Långhalsen,
där han enligt sägnen någon tid hållit sig gömd. Där visas äfven en bjälke, på
hvilken han säges hafva till tidsfördrif inristat en mängd konstiga figurer. Därifrån drog
han till Räfsnäs, som genom arfskifte med Sturesläkten öfvergått i hans faders ägo.
Under besök i Gripsholmsklostret Mariefred sammanträffade han med den gamle
ärkebiskopen Jakob Ulfsson, hvilken kort därefter afled.
Nu förrättades konung Kristians kröning den 7 nov. Nedanför Brunkeberg var
uppförd den inhägnad, där hyllningsceremonien hölls; kröningen hölls i Storkyrkan.
Kort därefter, den 8 november, upplefdes fasan af Stockholms blodbad. »Annu i
början af detta århundrade utmärktes på Stortorget med stenar, på hvilka årtalet 1520
var inhugget, platsen, där ogärningen föröfvats. Stockholms invånare voro under de
följande dagarne prisgifna åt knektarnes barbari; »mången rycktes från sitt arbete till
stupstocken», klagar krönikan. De svenska skeppen, som voro i hamnen, förstördes
eller borttogos. Då kort därefter konung Kristian åter afrest till Danmark, öfvades
fortsatt skräckvälde af den förstärkta knekthopen. Så kom Stockholm genast åter i
en belägenhet, som var föga bättre än belägringstillstånd.
Kort efter nyåiet 1521 började Gustaf Vasa uppresningen i Dalarne. L’nder
våren eröfrade han städerna Vesterås och Upsala. Från sistnämda stad drog han mot
Stockholm, hvars belägring tog sin början vid midsommartiden. Dalkarlshären drog
då upp till Brunkeberg, på hvars höjd liken ännu hängde kvar i fyra galgar. »Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
