Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaffestånd och salubodar återfinner åtskilliga verkliga marknadstyper; C/ir. Blache:
Stora skyar öfver hafvet; Knud Larsen: Efter solnedgången, där skördefolket trötta
vandra mot hemmet; samt Ludvig Kabcll en Vinterförmiddag, det enda vinterstycke
danskarne ha att visa.
Vända vi oss nu ifrån dessa yttre vyer, så finna vi hos bl. a. Viggo Johansen
uttryck för ett stilla, behagligt hemlif. I flere olika bilder har han framställt detta
och framställt det med den sanna känslans öfvertygande kraft. Man ser t. ex. en Moder
med sina barn: de ha lekt och rasat hela dagen, men nu är det afton och tröttheten har
efterträdt den stojande munterheten, då vända de åter till modern, smyga sig
hjälpsökande intill henne och hviska sitt tillitsfulla, smekande: mamma! Eller för han oss
in I sofkammaren, där den lille, runde vildbasaren redan slumrar i en trotsigt
sjelfs-våldig ställning ofvanpå täcket, och modern står öfver honom och ler åt sin skatt.
I två andra taflor sammanför han barnen I skymningen kring den tända kaminen, som
genom rummets dunkel sprider sitt varma, behagliga sken, eller kring den tända
lampan och det stora bordet till den mindre behagliga Lexläsniugen.
En annan hemmets målare är F. Vermehren, fastän han mera tecknar de fullvuxna.
I taflan Följetongen studeras visar han en familjekrets, där kvinnorna hvar och en syssla
med sina arbeten, under det husfadern, eller hvem det nu kan vara, ur tidningen
föreläser följetongen, som att döma af minspelet noga följes och uppfattas af hvar och en
efter hans olika skaplynne. Scen från ett kök kallar han en annan målning af rätt
humoristisk karaktär. Det är ett stadsbud eller någonting i den vägen, som för sitt
besvär blifvit bjuden en sup och nu med på samma gång förnöjd och skälmsk uppsyn
ser halft på glaset och halft på flickan, som kredensat det, hvilken med synbart nöje
följer den gamles lustiga minspel. Carl Thomsen tyckes ha gjort till sin uppgift att
studera lifvet i den landtliga prestgården och hans framställningar däraf bära en
karaktäristisk stämning, enkel och stilla som sig bör. Erik Henningsen rör sig med bredare
färger inom en annan sfär. Hans Grundlagsfest framställer t. ex. en arbetarfest och
taflan Vräkning rör sig äfven inom arbetarnes verld, fastän motivet här är mera
sorgligt. Goda målningar äro de båda. Likaså hans storstadsbild Vid Juletid med sitt
rörliga, jäktande folkvimmel. L. A. Ring har också målat några typer ur arbetarnes
verld, bland hvilka En skomakare med allt sitt tillbehör utmärker sig för en viss
humoristisk uppfattning — för öfrigt lätt igenkänd. Glada och lifliga genrestycken
målar äfven J. Exner, äfven han med motiv ur folkets lif, förnämligast från Sonderho
Fanö. Frisk och tilltalande är hans Vid Höbergningen med de trefliga
nationaldräk-terna och flickan, som i uppsluppet öfverdåd oupphörligen kastar hö öfver den lekfullt
skällande hunden. Glad, vacker ljusverkan hvilar det öfver Dörren i Taarnby gamla
gård å Amager, och synnerligen komisk i sin lugna framställning är Presentation för
en kännare. Kännaren är tydligen en gammal byspelman, som nu med kritiskt allvar
lyssnar till en mycket ung debutants första försök på fiol, därvid noggrant följande
takten med foten. Debuten synes dock aflöpa lyckligt, att döma af moderns trygga
leende, och en ur en på golfvet liggande säck framtittande gris ser också visserligen
begrundande men på samma gång synnerligen belåten ut. Itu Anna Ancher synes
älska solens spel och olika verkan på olika färger, ty alla hennes målningar synas
endast tillkomna för att framställa solljuset. Så t. ex. Flickan med den röda kjolen och
Det blåa rutnmet m. fl.
Utom de redan nämnda kunna vi nu endast helt flyktigt betrakta de olika
porträttmålarnes utmärkta arbeten. Vi ha förut nämnt Jerndorff och Kröyer och måste
nu framhålla Bertha Wegmann för två da7nporträtt och ett porträtt af
Geheimelegations-rådet Vedel; L. Tuxen för porträtt af min hustru, och Otto Haslund för porträtt af
land-skapsmålaren la Cour m. fl., för att därefter äfven kasta en blick på den fria utställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
