Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till hjulaxeln. Här, på västra sidan, är det sju resor
värre — vi se framför oss ett, man vore frestad säga haf af
hvad man kallar landsvägssmuts, genomkorsadt af hjulspår oclri
fotspår, i hvilka vattnet blänker. Men vi fä icke taga det så
noga, vi äro ju stadda på forskningsfärd. Vi klifva alltså
driste-liga vidare.
Först taga vi en öfverblick af det omfattande
kajbyggnadsarbete, som pågår bakom den nyssnämnda paviljongen i
riktning mot konsthallen. Väldiga pålar äro nedslagna i det
gyttjiga vattnet och uppbära ett solidt bjälklager. Emellan
denna vardande kaj och stranden är ännu ett stort svalg befäst,
som torde fordra åtskilliga tusen lass fyllning. Utanför kajen
skall afstängas en stor bassäng, hvarest vår marin skall utställa
flytande prof på olika fartygstyper från äldre och nyare tid,
allt ifräri den eleganta kungliga slupen »Vasaorden» från Gustaf
III:s tidehvarf till våra dagars allt utom vackra, men
fruktansvärda pansarvidunder. Det var, i förbigående sagdt, under
arbetet med nyssnämnda kajbyggnad som man i djupet
påträffade resterna af ett stort örlogsskepp, som brunnit och sjunkit
här för Gud vet hur länge sedan.
Det är inte utan att vi kasta en afundsam blick på de
arbetare och förmän, som promenera därute på kajskoningens
plankgångar, då vi vidare fortskaffa oss fram i gyttjan, än
klif-vande öfver en hög ruttna pålar, som af utseendet att döma
stått under vatten i sekler, än äter balanserande oss öfver djupa
grafvar, på hvilkas botten vi se arbetare streta i den klibbiga
blåleran. Men ändtligen äro vi öfver det värsta, och stanna nu
framför en byggnad i cirkelform med brutet, hvälfdt tak, grannt
måladt i grönt och gult. Under det nedre taket löper ett slags
fris, imiterande afsågade stockändar, hvaraf vi sluta att
byggnaden har något sammanhang , med trävarubranschen. Denna
vår förmodan bekräftas också af en arbetare, som upplyser att
det är Stora Kopparbergs bergslags paviljong, vi ha den äran
att skåda. Som bekant bedrifver detta bolag, trots sitt mera
om grufdrift erinrande namn, en omfattande skogsafverkning
och sågverksrörelse.
Ännu några steg, och vi stå framför konsthallen.
Stock-holmarne ha gått och skakat på hufvudet åt detta »åbäke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
