- Project Runeberg -  Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen /
162

(1897) [MARC] Author: Andreas Hasselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gens öppnande på Sofiadagen. Nu hänger det emellertid pä,
om utställarne skola bli färdiga, och de ha ju sista ordet meid
i laget. Fullt förvissad känner man sig icke. De börja
emell-lertid anlända, först mera sparsamt, så i allt tätare led,
slutlii-gen väller en formlig störtflod af utställningsföremål in på
ult-ställningsområdet, och besökaren finner med hvarje dag ettt
allt mer outredligt kaos omkring sig, ett virrvarr af föremål
af alla slag, väldiga’ packlårar, montrer, som timras, som
klädas, som målas. Och detta ej blott på en punkt, nej,
öfveir-allt, på hvarje fläck af utställningsområdet härskar samm.a
skenbara oreda, samma feberaktiga brådska. Ofverallt ljud;a
hammarslag, hyfvelspån fladdra i luften, ångsågen hviner och
fräser dagen lång, ändlösa rader af kärror med fyllningsmateriel
glida ut och in, och ångvältarne släpa sig pustande fram öfver
de blifvande vägarna och gångarna, som ännu förläna
utställningsområdet prägeln af ett »Steniga Arabien».

Den 1 5 maj rycker allt närmare, de klentrogne känna sina
farhågor vakna med fördubblad styrka och lyssna med
misstrogen min till de lugnande röster, som försäkra, att så ser
det ut på hvarje utställning omedelbart före öppnandet och att
i själfva verket vår utställning är mera färdig än hvad fallet
brukar vara.

Under de sista dagarne når verksamheten sin höjdpunkt,
och man börjar litet hvar öfvertyga sig om, att den banala
frasen »underverkens tid är förbi» verkligen kan göras till
föremål för gensagor. Allt går med högtryck, det ena lasset
af utställningsartiklar efter det andra försvinner i hallarnes inre
och packas upp och ordnas af flitiga händer. ’ Själfva
krigsmakten rycker till undsättning, skaror af gardister släpa
packlårar ut och in, och på gångstigar och vägar arbeta
hundratals ingeniörssoldater i rykande dam och klibbig älta med
spade och hacka. Men ännu timras det, sågas och spikas på
alla håll, och en genomträngande doft af målarfärg slår
besökaren i näsan hvart han vänder sig.

Det är ytterst intressant att följa detta sjudande arbete
dag för dag, att se huru småningom, timme för timme, detta
för lekmannen hopplösa kaos ordnar och reder sig under flitiga
händer och energisk ledning. Till och med hos de mest klen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akishassel/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free