Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På grund af detta grannskap skulle man således kunna säga,
att den klassiska regeln om »panem et circenses» — bröd och
skådespel — fått en, om ock blygsam tillämpning. Galleriet
är ännu icke öppet, men det hindrar oss icke att konstatera
byggnadens strängt österländska karaktär i det yttre, som ju
ock tillbörligt är, då galleriet bjuder på scener från det heliga
landet.
Det bredvidliggande Biologiska museet är en gammal
bekant både till sitt yttre och inre, hvadan vi denna gång gå
det förbi, naturligtvis med en bestämd föresats att en vacker
dag återkomma, enär museets samlingar äro af den
beskaffenhet, att en naturvän — och det äro vi ju alla — ej kan återse
dem nog ofta. Vi passera nu uppför trapporna till den kulle,
på hvars topp Byströms villa reser sig, och stanna först
utanför Teaterutställningen. Äfven den är stängd, dock hugnar
oss ett anslag med den upplysningen, att den öppnas kl. 5,
men så länge ha vi ej tid att dröja. Exteriören ter sig ganska
inbjudande, något som vi tillåta oss finna rätt
anmärknings-värdt, enär det uppgifves, att paviljongen i fråga är en frukt
af ej mindre än tre arkitekters samarbete och det gamla
ordspråket ju har någonting att förmäla om många kockar och
dålig soppa. Den ofvanför liggande stora trädgårdshallen
är däremot öppen och redan fylld af lifligt intresserade skaror.
Vårutställningen pågår nämligen som bäst därinne, och som vi
händelsevis erfara, att den om ett par dagar skall vara ett
minne blott, få vi göra ett afbrott i vår promenad och kasta
en blick ditin. Den betydliga rektangulära hallen, från hvars
glastak floder af ljus nedströmma, är förvandlad till en
sannskyldig blomstergård, hvars praktfulla färgspel är en njutning
för ögat, samtidigt som luktsinnet kan fira formliga orgier i
dofter af ros och reseda, heliotrop och hvad de allt heta, dessa
Floras älskliga söndagsbarn, som tala ett språk, det där förstås
af en och hvar, äfven om man icke är fackman. Rosorna
dominera på utställningen ej blott till antal utan äfven i fråga om
kvalitet och artrikedom, och man känner sig mer än en gång
frestad att ge sitt kritiska allvar på båten och instämma i de
utrop af förtjusning, som ofrivilligt undslippa rosornas
beund-rarinnor och — systrar. Som helhet betraktad är dock denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
