- Project Runeberg -  Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen /
223

(1897) [MARC] Author: Andreas Hasselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven de, härifrån. Rakt söder ut har man strömmen med
Djurgårdsstaden och Beckholmen i förgrunden, bakom
densamma Danvikslandet, på hvars andra sida man ser en skymt
af Hammarby sjö och dess lummiga stränder. Österut glider
blicken längs Djurgårdsbergens sidor ut öfver aflägsna
skogshöjder, där man anar, men icke ser Stockholms söndersplittrade
skärgård.

Slutligen stå vi på nordöstra tornets altan. Härifrån
intager den väna Djurgårdsbrunnsviken mellanplanet i taflan,
bortom densamma ser man Ladugårdsgärdet breda sin
smaragdgröna jämna matta öfver till en annan längre bort glittrande
spegel, Värtan. Öfver skogsranden ser man den nya
häst-gardeskasernen höja sin ståtliga kupol. Närmast betraktaren
ligger paviljongstaden och bortom den Gamla Stockholm med
sina ålderdomliga torn och murar, sina gator och gränder, en
»hägring i sagoljus», som härifrån tar sig dubbelt pittoresk ut.

Det är med känslan af att ha tillbragt en ovanligt
njut-ningsrik timme häruppe som vi, sändande en afskedsblick till
den dalande solen, stiga i den andra hissens korg och låta oss
föras ned lika ljudlöst och tjäderlätt som vi stego upp och ha
pä några sekunder tillryggalagt de femtio meter, som däruppe
skilde oss från jordytan. Vi ha vunnit ett oförgätligt,
stäm-ningsrikt minne mer.

Från minareternas luftiga, ljusa höjd till Sagogrottans trol
ska dunkel, detta må väl vara något för den, som älskar djärfva
och bisarra omväxlingar. Efter att ha skådat, hur dagens
fly-ende drottning strött sitt guld öfver skog och vatten, öfver
gröna fält och flaggprydd utställningsstad, skola vi nu göra en
färd in i det hemlighetsfulla rike, där, såsom vi veta af
sagorna, flitiga dvärgar bryta det klaraste guld och silfver ur
klippans sköte — vi föreställa oss åtminstone att vi skola få
se något ditåt.

Vi vandra således ned till stranden vid hufvudrestauranten,
erlägga vår afgift och stiga ned på en lång bro, som i vinkel
för oss mot det hägrande eller rättare sagdt gapande målet:
grottans väldiga öppning. Här gungar en båt, försedd med
säten med ryggstöd, och i aktern sitter en gondolier —- nej,
en dalkulla, en veritabel solbränd dalkulla, rustad med ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akishassel/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free