Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lien att drijcka.» Vi inkomma i ett icke särdeles stort rum
upptaget af ett tiotal träbord, nästan besatta till sista plats. Vi
lyckas emellertid tillskansa oss ett bordshörn och en stol, där
vi slå oss ned, och en af de mörkögda signoror, som, iklädda
färgrika italienska nationaldräkter, utskänka de flytande
håf-vorna, träder fram till oss med en frågande blick. Hvad vi
skola dricka? Vår blick glider bort till väggen, där vinlistan
är målad. Barbera fino, Brachetto, Chiaretto pctssito, Moscato
passtio, Vermouth di Torino . . . Hm! Med undantag af
vermouthen är det för oss idel okända storheter. Vi vädja till
signoran, som utan tvekan rekommenderar »moscato passito»,
vi acceptera naturligtvis, och hon hämtar från hyllan en
bast-flätad flaska, ur hvilken hon häller i åt oss en guldgul oljig
saft. Vi smaka den . . . bravissimo! Sött, men ändå med en
uppfriskande syrlig smak och en utsökt arom. Under det vi
smutta på vår bägare se vi oss omkring i stugan. På
väg-garne möter oss en brokig och grotesk samling af »gubbar»,
försedda med sentenser eller upplysande etiketter på ett i
allmänhet mäkta underligt latin. Man säger oss, att dessa
»fre-skomålningar», vittnande om en liflig och utsväfvande fantasi,
skola ha det gemensamt med den i k. biblioteket förvarade
djäfvulsbibeln, att de tillkommit på en enda natt; naturligtvis
har dock härvidlag icke hin håle assisterat, upphofsmännen äro
i stället fyra glada artister, hvilka ägnat sitt arbete en liten
minnesruna på ena väggen, därå man äfven läser deras starkt
latiniserade namn: Vicke Uddevalliensis (Victor Andrén) Frc-
dericus Ramusculus (Fredrik Lilljekvist), Jodde Smolandeus (John
Nehrman) och Albertus Strix (Albert Engström).
Vinet är godt, lokalen treflig, gästerna uppsluppna och
muntra — det ligger verkligen litet artiststämning öfver det
hela. Till och med stadens guldsmed har lockats hit, trotsande
den inom guldsmedsskrået redan från 1500-talets början
på-budna regeln: »Ingen som sin egen man är i
guldsmedsämbe-tet skall dobbla med androm i taverner eller ölhus.» Kanske
få vi äfven plötsligt se den vandrande trubaduren signor
Bran-dani träda fram på trappan, knäppa sin guitarr och sjunga »/
maccheroni» för ett tacksamt auditorium — men det är ju sant,
den »lustige theaterns» direktör har ju, efter hvad det sägs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
